Mina allra käraste vänner.

Jossi har varit en viktig kamrat och kompanjon i åtta år. Hon är en Leonberger och alltså en jättestor vovve. Normalvikt ca 60 kg för tikar men tyvärr väger hon lite för mycket.. precis som matte... Vi arbetar båda på saken.

När Jossi var två år fick hon en liten kattsyster som heter Fia. Fia var bara några veckor när jag fick henne eftersom hennes mamma hade förolyckats. De första två dagarna satt hon på min axel alldeles förskräckt över sin bamsesyrras nyfikna närgångenhet.

Sedan blev de de allra bästa kompisar och det blir alltid en liten puss när de möts i ytterdörren eller när någon av dem kommer in eller ut på gården. Fia har också ett sjå med att tvätta Jossis ansikte då och då.

Tack vare min ex-make och gode vän Arne behöver de nästan aldrig vara ensamma. Man brukar säga att man kan lämna katter ensamma över en helg! Det tror jag inte alls på. Jag märker på Fia om hon varit ensam en eftermiddag hur kelsjuk hon är och hur gärna hon vill vara alldeles nära mig.

Jossi sitter hellre i bilen och väntar på mig än hon är ensam hemma. Då känner hon att hon är med mig på något sätt.

Hon är som sagt stor och bamsig och det har faktiskt hänt att en besökande ringt från sin bil på gården och bett mig komma ut och ta rätt på odjuret. Sanningen är att hon är det goaste som finns. Vid unga år hoppade hon gärna upp på folk och det var inte så lyckat och jag var inte tuff nog att få henne att låta bli. En konsultation med den internationelle hunddomaren Marlo Hjernkvist, som bodde i Sollefteå, gav beskedet att vid ca 4-5 års ålder "går det över".

Ålder ja, en Leonberger har en förväntad livslängd på 8 år, så nu är jag tacksam för varje månad hon är frisk. Hon har lite problem med lederna men glucosamin i pulverform lindrar avsevärt.

Tack Jossi och Fia för att ni finns i mitt liv!

I need you....

Glatt och trist

En vanlig lördag kan bjuda på olika upplevelser, både glada och sorgliga. I morse såg jag ett konstigt ljus ute - det var SOLEN! Äntligen den fina marsdag som vi alla gått och väntat på . Ut på långpromenad med Jossi - att åka skidor och ha henne med går inte eftersom det är för mycket snö. Bilden är tagen för ett par år sedan.

När jag kom hem ringde en väninna och berättade vad som hänt hennes pappa. Han är dement och rullstolsbunden och bor på Lissgården, ett kommunalt äldreboende i Näsåker. I måndags hade han öppnat en dörr som skulle vara låst. Innanför dörren finns en cementtrappa som leder ner till källaren så han störtade utför trappan i sin rullstol. Sönderslaget ansikte, hjärnblödning och brutet lårben blev följden av denna försummelse. Det är osäkert om han kommer att överleva.

Glömska och missar kan alltid inträffa men vissa missöden kan man undvika genom bra konstruktioner. Min väninna är självklart mycket skakad och upprörd och fortsättning följer med utredning av Socialstyrelsen enligt Lex Maria förstås.

Kontakt togs med ledamot i Vård- och Äldrenämnden och med media. Det är alltid missöden i de privata äldreboendena som valsar runt i pressen. Det som händer i de kommunala boendena når av någon outgrundlig anledning sällan media.

På eftermiddagen var det dags att åka till Klockmuséet i Skadom på jazzkonsert. Dessa fantastiska människor, Britt-Marie och Torbjörn Holmer, som arrangerar 4 - 6 jazzkonserter i museilokalen varje år. Inga annonser utan de ringer runt och bjuder in. Vilken lycka att höra till de utvalda! Idag var det Wolverines från Östersund. Jättehärligt band. Kornett, trombon, banjo, trummor, sax och bastuba. New Orleans och Dixieland 10-20 och 30 tal.

Så kan en alldeles vanlig lördag se ut .....

Alliansen i Sollefteå

Överraskande inlägg av Centern i Tidningen Ångermanland idag.

De gick ensamma ut med badhusfrågan trots att vi på ett alliansmöte varit ense om att göra något gemensamt. Brist på tydlighet i överens-kommelsen? Är det bara i Sollefteå Kommun det spretar åt olika håll?

I övrigt gick eftermiddagen i stort sett till att gå till "min" chiropraktor med min onda rygg. Det var två år sedan sist men nu har det blivit nödvändigt igen. Några enkla, för mig i vart fall, grepp och knyck och sedan var det bättre. Några fler knyck för att befästa bättringen behövs dock, så återbesök nästa vecka.

Min 91-åriga kusin Mimi ringde idag. Hon bor i Stockholm i sin lägenhet på Söder. Fullt klar men diverse krämpor och hon har lite hjälp av hemtjänsten vilket hon egentligen avskyr. Tuff dam.

En dag kvar på sportlovet, fortfarande ingen sol, men det är ju inte dumt att vara l e d i g......

Var är marssolen?

Sportlov, massor med snö, men VAR är solen? Inte i Resele i vart fall.

Det blir långpromenader i snålblåsten med min Leonbergervovve, Jossi, så inget soffpotatisande här inte. Mitt solur kämpar för att hålla sig ovanför snön.

I går bokning av resor till Milano i april för det avslutande projektmötet inom Comeniusprojektet, "How Do Our School Books Represent Europe and the European Partners?" Vi blir sex deltagare från Gudlav Bilderskolan. Lärare och skolledare från åtta skolor i fem länder har träffats en gång per termin i tre års tid och hunnit bli riktigt goda vänner.

Den stora nyheten i morse var Metalls avtal om att "sänka sina löner". Att de också minskar sin arbetstid kommer lite senare i reportaget. Naturligtvis är det ett klokt beslut som man fattat, men jag önskar att media någon gång kunde undvika sina vinklingar i rubrikerna.

Volvo och SAAB går uruselt och många kommuner lika uselt och dit hör Sollefteå. Det krävs mycket politiskt mod att börja plocka bort det som inte är obligatoriskt för en kommun att handha. Vi borde börja fundera på valrörelsemantrat vård, skola, omsorg igen men nu som det enda kommunen bör ägna sig åt. Socialdemokraterna har långtgående planer på att bygga badhus à 150 mkr och konstgräsplan à x kronor. Ja, vad kan man säga - Dream on............